Fuglesang: ”Ingen riktigt varm mat i rymden”

Christer Fuglesang är den svenske astronauten som har gjort två rymdresor och tillbringat nästan 27 dygn i rymden. Frågorna om hans resor har varit många genom åren men när det kommer till maten är det framför allt en sak folk brukar vilja veta.

– Hur och vad äter man i rymden? Det brukar vara det vanligaste, säger Fuglesang.

För även om astronauterna äter betydligt vanligare mat än man kanske föreställer sig, är förutsättningarna minst sagt speciella. Tyngdlösheten gör förstås att man inte bara kan lägga maten på en tallrik eller hälla upp drycken i ett glas. Men den gör också själva matlagningen besvärlig.

– Du kan inte steka, koka eller grilla.

Maten kommer färdiglagad och en del kan värmas mellan två uppvärmda metallskivor. Mycket är vakuumtorkat och då sprutar astronauterna in vatten i förpackningen och låter maten suga åt sig det.

Men glöm en rykande varm middag.

– Någon riktigt varm mat får man inte, det blir mer ljummet, säger Fuglesang.

Första rymdmaten blev en macka

Någon storslagen första middag i rymden blev det inte heller. Fuglesang tror att det första han åt efter sin första uppskjutning var smörgåsar. När rymdfärjan väl kommit upp i omloppsbana väntade flera timmars arbete med att göra färjan i ordning för livet i rymden. Vid det laget hade det gått fyra–fem timmar sedan astronauterna senast åt.

– Då fick vi med oss mackor som var väldigt lättillgängliga. Så det var nog det första jag åt.

Hårt bröd var det däremot inte. Smulor och tyngdlöshet är ingen lysande kombination. Något som Fuglesang själv snart blev varse.

Pepparkakorna blev ett moln

Inför resan hade Fuglesang fått möjlighet att ta med lite egen mat och ville förstås bjuda sina internationella kollegor på något svenskt. Pepparkakor kändes som en bra idé. En stor burk packades ner bland hans personliga saker och några dagar in i resan bestämde han sig för att det var dags att bjuda.

Han öppnade locket. Och stängde det igen. Snabbt.

– Ut kom ett moln av pepparkakssmulor, säger han.

En raketuppskjutning är minst sagt skakig och pepparkakorna hade fått känna på krafterna. Till slut hittade Fuglesang en tillräckligt stor ziplockpåse för att stoppa ner hela burken i. Där inne kunde han försiktigt öppna den och plocka fram de större bitar som fortfarande gick att bjuda på.

Nasa satte stopp för köttet

Pepparkakor var inte den enda svenska maten som skulle med. Fuglesang hade även planerat att ta med renkött. Första rymdresan gick dessutom i december, så det kändes passande. Det tyckte inte Nasa.

Fuglesang hade berättat om renköttet för den amerikanska ambassadören i Stockholm. Någonstans på vägen började informationen sedan vandra uppåt i Nasa-systemet och en dag blev han inkallad till ett enskilt samtal. Hade han verkligen tänkt ta med renkött? Problemet var att amerikanerna gjorde en helt annan koppling mellan renar och jul än vad Fuglesang hade räknat med.

– De tänkte att folk skulle tro att vi skulle äta Rudolf med röda mulen. Det var som om vi skulle äta hund, liksom.

Någon ren fick därför inte följa med upp i rymden.

– Det fick bli älgkorv i stället.

Själv märkte Fuglesang ingen större skillnad på hur maten smakade i rymden. Men många astronauter upplever att smaken förändras. En förklaring kan vara att vätskan i kroppen fördelas annorlunda i tyngdlöshet. På jorden dras en del av kroppsvätskan ner mot benen. I rymden gör den inte det och mer vätska hamnar i överkroppen och huvudet.

– Man blir gärna lite svullen upp i huvudet. Det kan kännas lite som att man nästan är täppt i näsan.

Astronauterna får därför provsmaka maten på jorden och välja sin meny inför resan. Men Fuglesang berättar att det har hänt att någon hittat en favorit under provsmakningen, beställt massor av den – och sedan upptäckt att den inte alls smakar lika gott i rymden.

Magen behöver också fatta att den är i rymden

Även aptiten kan påverkas i början av en rymdresa.

– Man får liksom mentalt tänka på att man måste äta.

Magen ligger annorlunda i tyngdlösheten och kroppen behöver tid att vänja sig. Fuglesang berättar att även toalettvanorna kan påverkas och att man i början faktiskt kan behöva påminna sig själv om att gå på toaletten.

Och astronauterna lever inte heller på någon sorts passerad vuxenvälling. En del mat är vakuumtorkad och återfuktas med vatten. Annan kommer i kraftigare förpackningar som öppnas och äts ungefär som konservmat.

– Man får saker att tugga på.

Kaffet kommer i plastpåse

Men hur är det med det viktigaste? Kaffet!

Det finns. Men den som längtar efter att slå händerna runt en rykande kopp får fortsätta längta. Kaffet kommer som pulver i en plastpåse. Astronauten sprutar in vatten och sticker sedan ner ett sugrör.

– Vattnet är aldrig så varmt att man skulle kunna bränna sig på det.

Inte heller äter hela besättningen middag tillsammans varje kväll. Fuglesang och hans kollegor åt ofta några stycken ihop, men det var sällan alla samlades samtidigt. Var och en hade sin låda med den mat som beställts inför resan och dessutom var det ganska trångt när alla skulle plocka fram sina påsar och förpackningar.

Och bilden av astronauterna som sitter framför ett stort fönster och äter medan jorden glider förbi nedanför?

Tyvärr inte. När Fuglesang var på ISS fanns inte den panoramamodul med stora fönster som stationen har i dag. Rymdfärjan hade visserligen fina fönster, men där fanns också mängder av knappar och utrustning.

– Där ville man helst inte äta.

Spaghetti går – pizza är värre

Spaghetti i tyngdlöshet? Inga problem alls, enligt Fuglesang. Pizza är det sämre ställt med. Utan ugn går det helt enkelt inte att svänga ihop en nygräddad pizza när suget sätter in.

– Den går inte att tillaga. Och det finns ingen konserverad pizza.

På ISS kommer det åtminstone lastfartyg med proviant med jämna mellanrum och då kan astronauterna få mat, lite färsk frukt och godis som bryter av mot den lagrade maten. På en framtida resa till Mars blir den saken betydligt knepigare. Resan är lång och några regelbundna matleveranser från jorden går förstås inte att räkna med.

Första maten på jorden

Efter veckor utan möjlighet att steka, grilla eller ens värma maten riktigt ordentligt var Fuglesang sugen på något varmt och köttigt när han kom tillbaka till jorden. Den första måltiden blev en hamburgare, pommes frites och en öl.

– Det kändes väldigt gott.

Christer Fuglesang

Ålder: 69 år
Bor: Kungsholmen i Stockholm.
Utbildning: Civilingenjör i teknisk fysik vid KTH och doktor i experimentell partikelfysik vid Stockholms universitet.
Gör: Astronaut och professor i rymdfart vid KTH.
Rymdresor: Två
Tid i rymden: 27 dygn
Aktuell med: Deltagare i Let’s dance
Sociala medier: @cfuglesang