”Använd dem som en råvara – inte bara som pynt”
Tove Nilsson om nya kokboken ”Örter”
Persilja, dill eller koriander på toppen – och rätten känns genast lite fräschare. Men många av örterna vi köper i svenska butiker har rest långt.
Tester utförda av Testfakta visar också att över 90 procent av de importerade örterna innehåller bekämpningsmedel, bland annat DDT som varit förbjudet i Sverige länge.
Matkreatören Tove Nilsson tycker att vi borde använda örter mer – men också odla dem själva. Det går utmärkt, till och med på en balkong eller fönsterbräda.
Det är också utgångspunkten i hennes nya kokbok ”Örter”, där hon vill visa hur de kan få en mycket större roll i köket.
– Örter är en stor del av min matlagning. Det har också blivit enklare att få tag på örter i butik än vad det var för bara tio år sedan. Då var det ganska dyrt och mest krukörter, men nu känns det lättare att använda dem som en råvara i matlagningen.
– Jag använder verkligen örter som en råvara. Jag kan ha minst lika mycket örter i en rätt som jag har aubergine. Man använder dem som något stort, inte bara som pynt.
Foto: Björn Lindahl
Är det här din mest personliga bok?
– Ja, det skulle jag säga. Mina tidigare böcker har varit mycket researchprojekt – jag har dykt ner i ramen, i ägg, i thai. Det här är verkligen min matlagning. Det är det jag lagar hemma. Så det känns härligt.
Du skriver om drömmen om en örtagård. Vad är det du längtar efter?
– Jag drömmer om den där slotts- eller klosterträdgården, där allt är så ordnat med tydliga former och rader. Där har jag löken, där har jag örterna, där står en ros i mitten och så kan man sitta bland lavendeln.
Tove menar att det finns något otroligt romantiskt med örter. Många örter blommar också och lockar till sig mängder av fjärilar, bin, humlor och insekter.
Foto: Lennart Weibull
Du utbildar dig också till trädgårdsmästare. Har det förändrat hur du odlar?
– Ja, det har hjälpt mycket med förståelsen för hur man bygger upp en köksträdgård och vad som är viktigt. I början var man rookie och satte oregano bland allt möjligt utan att tänka. Nu har jag lite mer koll.
Hennes odling gärna får vara lite fri och sköta sig själv. Men det ska ändå finnas en viss struktur.
Har du någon örtfavorit just nu?
– Citronmeliss har blivit en riktig favorit. Den är så enkel, den är perenn, den finns där och är trogen. Och man kan göra mycket mer med citronmeliss än man tror.
Som vad då?
– Den är jättegod i salsa, till exempel. Eller finhackad i hollandaise. Jag gör också en pannacotta där jag mixar in citronmeliss så att den sätter smak på grädden. Det blir otroligt gott.
Om man bara har balkong eller fönsterbräda – går det ändå?
– Ja, absolut. Basilika är perfekt. Jag tycker att man ska satsa på stora härliga krukor. Basilika i en, persilja i en och dill i en.
Om man bara ska börja med tre örter – vilka väljer du då?
– Det beror på vad man gillar att äta. Jag utgår alltid från vad jag själv vill laga. Men för mig skulle det nog vara dill, koriander och timjan.
Vad är det vanligaste nybörjarfelet?
– Att man inte separerar perenner och ettåriga örter. Att man kör ner mynta tillsammans med persilja och dill bara för att det känns härligt. Och så tar myntan över allt.
Att läsa på om varje ört gör det enklare att få struktur på odlingen, även om det låter tråkigt.
Finns det någon ört vi använder för lite av i köket?
– Ja, salvia tycker jag. Den är otroligt god och aromatisk men används inte så mycket. Många tänker bara att man steker några blad, men den är jättegod i grytor också, och till fisk.
Du beskriver örtagården som en lugn plats. Är den det?
– Ja, i jämförelse med resten av odlingen. Där behöver jag inte jaga sniglar eller hålla på med tomater som ska tjuvas. Örterna sköter sig själva mycket mer.
– Och det finns ju också något romantiskt i bilden av örtagården – att sitta på en liten järnstol med en bok och lite te, omgiven av humlor.
Samtidigt skriver du att man aldrig blir färdig som odlare och att varje säsong känns som ett lotteri.
– Ja, det är verkligen så. Man kan göra allt rätt och ändå får man tänka: vi får se vad som händer. Men det är också det som är så lockande.
– Jag är en person som gärna vill ha kontroll, och odling är lite KBT-igt. Där får man acceptera att allt inte går att styra.
Foto: Natur och kultur
Är odling ett sätt att leva med att man inte kan kontrollera allt?
– Ja, verkligen. Det har nog varit ganska bra för mig. Man får bara säga: ja, men det blev inte så här mycket i år. Då får det vara så.
Du blandar också örter i drycker. Vad är gott?
– En grön lemonad med basilika och mynta är otroligt läskande. Blåbär och dragon är också supergott tillsammans. Och rosmarin och äpple, gärna med lite svartpeppar.
Toves godaste örter
Kött: timjan. När jag steker kött vill jag ha en rejäl kvist timjan och en krossad vitlöksklyfta.
Fisk: dill. Det är kanske ett tråkigt svar, men dill till fisk är ju fantastiskt gott.
Vego: jag vill nästan säga dill där också, för det är så gott till rostad pumpa eller kokta betor. Men salvia är också jättegott till bakade rotsaker, lök och tomater.
Tove Nilsson
Bor: Stockholm och Grevlunda utanför Kivik i Skåne**
Ålder:** 43**
Yrke:** Kokboksförfattare, matkreatör och matstylist**
Utbildning:** Studerar till trädgårdsmästare (har även läst spanska)**
Aktuell med:** Kokboken* Örter* och podden* Jordkommissionen**
Instagram:* @tovenilsson
