Ekstedts nya bok kretsar kring både mat och kärlek
Det började hemma, med en fråga från yngsta sonen.
– Fanns det kändiskockar förr i tiden?
Niklas Ekstedt började berätta. Om Paul Bocuse, Michel Roux och andra kockar som inte bara förändrade maten, utan nästan blev lika stora som rockstjärnor. Katarina Ekstedt satt bredvid och kände direkt att det fanns något där.
– Jag bara: men gud, det där är ju en bok.
Det blev ”Salta pärlor”, parets gemensamma roman om den åldrande stjärnkocken Pierre, hans stora kärlek Chiara och om hur mat kan bära både minnen, sorg och kärlek.
Det här är inte första gången Katarina Ekstedt skriver med kulinariska inslag. I thrillerserien Nord och Syd, som hon skrivit med Anna Winberg Sääf, har köksmiljöerna också fått ta plats. Och även där kom mycket av inspirationen från Niklas.
– Vi fick otroligt bra respons på hur vi beskrev köksmiljöerna, och det var ju inte så konstigt, för de blev väldigt trovärdiga. Niklas berättade historier som hänt honom eller kollegor, och så skrev vi in det, säger hon.
När de väl började jobba ihop med ”Salta pärlor” delade de upp det ganska naturligt. De satte strukturen tillsammans och visste tidigt hur boken skulle sluta. Men själva skrivandet följde deras olika styrkor.
– Niklas skriver matscenerna och köken. Jag skriver mer kärlekshistorien, säger Katarina.
Och just det verkar ha varit nyckeln.
– Det var väldigt kul när Katarina kom med den romantiska idén om att Pierres konstnärliga matuttryck skulle spegla hans liv och kärlek, säger Niklas.
– Det är ju inte rätten, utan känslan, fyller Katarina i.
Pierre är inte en verklig person, men han är heller inte helt påhittad. Enligt Niklas är han en kombination av flera stora namn ur restauranghistorien.
– Det är ju deras historia vi berättar. Tore Wretman, Paul Bocuse, Michel Roux. Sen blir det en person av det.
Samtidigt finns det mycket av Niklas själv i honom också.
– Pierre är ju jag i en tidsresa, säger han.
Det märks också i hur Pierre skildras. Han är inte den där stereotypa stjärnkocken med vassa armbågar, som skriker i köket och kör över folk. Tvärtom.
– Jag tror att det där är en mediebild som tv och media gillar. Bad boys säljer. Men det finns ju många trestjärniga kockar som varit hur schyssta som helst.
Niklas säger att han själv tidigt bestämde sig för att inte jobba så.
– Det var därför jag startade min egen restaurang. Jag ville inte jobba för män som stod och skrek på mig.
Och han tycker att branschen faktiskt har förändrats.
– Skulle man bete sig så i dag, då skulle man komma in på jobbet och vara ensam.
Precis som många stora kockar genom historien behövde Pierre en rätt att bli förknippad med. En signaturrätt. Och helst en som kunde ge honom den där tredje stjärnan.
– Jag sa tidigt till Katarina att han måste ha en signaturrätt. Han måste vara känd för en maträtt, säger Niklas.
Det blev ”Salta pärlor” – en rätt som både är en hyllning till Chiara och en symbol för hela berättelsen. Chiara älskar pärlor. Kaviar blev de salta pärlorna. Och boken i sig är inte heller helt smärtfri.
– Det finns en dubbelhet i titeln. Dels är det salt kaviar, dels finns det lite tårar i historien också, säger Katarina.
Själva rätten byggde Niklas upp med inspiration från olika håll, bland annat amerikanska rätter som leker med kaviar och pärlor, men också utifrån bokens egen symbolik.
– Alla ingredienser skulle ha en betydelse. Det var inte bara att slänga ihop en trestjärnig rätt i huvudet.
Och ja – han lagade den också på riktigt.
– Den är god, konstaterar han.
Boken rör sig mellan nutid och restauranghistoria. Därför blev researchen viktig, både för Niklas och Katarina.
De bestämde sig ganska tidigt för att förlägga mycket av berättelsen till den generation kockar som fick sina karriärer efter andra världskriget, när Europa låg i ruiner och restaurangvärlden byggdes upp igen.
– Den historien är helt oslagbar. De började från ingenting och fick sedan Michelinstjärnor, tv-program och enorma prestigeuppdrag, säger Niklas.
Han ville också få in Ungerns mathistoria, som han tycker ofta glöms bort.
– Ungern var ju ett av de hetaste matländerna i Europa innan Sovjet tog över. Så mycket av det vi tror är franskt har stark koppling dit, som foie gras, kaviar, Tokaj.
Där kom Katarina på att Chiara skulle vara ungersk, vilket blev ett sätt att föra in ytterligare ett lager i berättelsen.
Och när Niklas jobbade med Nobelmiddagen förra året kom ännu en pusselbit.
– Då kom jag hem och sa: vi måste ha med Nobel. Och då hittade vi att Tore Wretman faktiskt gjorde Nobelmiddagen på 80-talet, så då lät vi Pierre och Tore göra den tillsammans.
Om boken handlar om vad mat betyder, så är det också något som finns tydligt i deras eget liv.
För Katarina är maten ett sätt att landa.
– När Niklas lagar mat hemma blir det som att man bara kan sätta sig ner och koppla bort allt annat.
För Niklas är själva matlagningen fortfarande en sorts terapi.
– Det är min terapi, helt klart. Jag tycker det är väldigt skönt att laga mat hemma utan press. Utan restaurangens press, utan att någon ska betala. Bara göra det för sig själv.
Det har inte alltid varit så. Under åren med små barn och restaurangliv var matlagningen hemma mer stress än lust. Men nu har det vänt.
– Jag har börjat tycka att det är väldigt kul igen. Både att jobba som kock och att laga mat hemma.
För den som läser Salta pärlor och fastnar för maten finns också en bonus: recepten ligger längst bak i boken.
Det var viktigt för dem att maten inte bara blev stämning, utan också något konkret.
– Vi ville att det skulle vara en matodyssé, säger Katarina.
Där finns bland annat tomatmarmelad med vanilj, en kikärtsgryta och förstås själva huvudrätten ”Salta pärlor”.
Och själva idén att mat är mer än bara mat. Ett språk, ett minne, ett sätt att förstå både andra och sig själv.
Niklas Ekstedt
Ålder: 47
Utbildning: Restaurangskola
Yrke: Kock
Katarina Ekstedt
Ålder: 49 år
Utbildning: Ekonom
Yrke: Förlagschef och författare
