Sangiovese – en italiensk klassiker

Vad sägs om att dricka ett glas av den romerska guden Jupiters blod till fredagspizzan? Det kanske inte låter så lockande, men enligt en teori är det just vad du gör när du dricker en Chianti, ett av Italiens mest kända rödviner. Huvuddruvan är nämligen Sangiovese, vars namn sägs komma från latinets sanguis Jovis, som betyder Jupiters blod.

Men det finns fler teorier om namnets ursprung. Enligt andra kommer det från San Giovanni i Toscana eller Santarcangelo di Romagna.

Sangioveses historia och ursprung

Den blå druvan är den mest planterade i Italien och anses vara ryggraden i landets vinproduktion. Dess historia sägs gå tillbaka till etruskerna och den har sedan länge haft en central roll i den italienska vintraditionen.

Toscana är druvans självklara centrum, där den ligger bakom flera av Italiens mest berömda viner. Men den odlas också i bland annat Emilia-Romagna och Umbrien.

Tv-profilen Ernst Kirchsteiger berättar om hur djupt toskanarna värdesätter sin nationaldruva, och säger lite skämtsamt:

De är beredda att gå ut i krig för druvan. Hotar någon den, då drar de lansen.

Han har hus i Toscana och hyser stor kärlek till regionen.

Även om Sangiovese främst förknippas med Italien finns den också i länder som Rumänien, USA, Australien, Argentina och Chile.

Från Chianti till Brunello

Utöver Chianti finns den populära druvan även i viner som Brunello di Montalcino, Vino Nobile di Montepulciano och Carmignano.

Av dessa viner är Brunello di Montalcino det enda med krav på att vara gjort på 100 procent Sangiovese, till skillnad från exempelvis Chianti, som får innehålla andra druvor. Kraven på hur stor andel som måste ingå i ett chiantivin varierar beroende på klassificering, med högre minimikrav i vissa av de finare kategorierna.

Även en Chianti Classico får göras på en blandning av druvor, men utvecklingen går mot en allt större andel Sangiovese. Många görs numera på 100 procent.

Sangiovese – smak, karaktär och odling

En av Sangioveses mest utmärkande egenskaper är dess mångsidighet. Den friska syran och de tydliga tanninerna bidrar till att druvan kan ge allt från lätta, fruktiga viner som dricks unga till komplexa viner med stor lagringspotential.

Den ger ofta viner med tydliga toner av körsbär och jordgubbar, ibland tillsammans med hallon, plommon, mandel och kryddiga inslag av örter. Mer koncentrerade eller lagrade viner kan också ha inslag av tobak, choklad, kaffe, läder och kastanjer. Ekfatslagring kan bidra till vinets karaktär.
Sangiovesedruvan mognar relativt sent och behöver en lång, varm växtsäsong. Samtidigt gynnas den av svalare nätter som hjälper druvorna att behålla sin friska syra.

Den är känslig för var den odlas, vilket gör att vinerna kan skilja sig mycket åt i både smak och karaktär. På alltför svala växtplatser riskerar druvorna att inte mogna ordentligt, ett problem som har minskat med de allt varmare somrarna.

Från enkla viner till hög kvalitet

Förr odlades Sangiovese ofta med alltför stora skördeuttag, vilket förstärkte druvans tendens att ge viner med hög syra och omogna tanniner.

I dag har förbättrade odlingsmetoder och större kunskap om druvan gjort det möjligt att framställa betydligt mer komplexa viner med god lagringspotential.

Sangiovese – en druva med många namn

Kärt barn har många namn, och Sangiovese är inget undantag. I Montalcino kallas druvan Brunello, i Montepulciano heter den Prugnolo Gentile och i området kring Scansano är den känd som Morellino.
På franska Korsika går den under namnet Niellucciu. Den lokala varianten kan ge viner med en något annorlunda karaktär än viner från Toscana.

Vad äter man till Sangiovese?

Sangiovese är en utmärkt måltidsdryck. Den passar bra till vilt, smakrika kötträtter, lamm och pasta, gärna med tomatbaserade såser. Även charkuterier och lagrade ostar är bra kombinationer. Och vi är många som har korkat upp en Chianti till pizzan. Men var försiktig med alltför stark mat.