Äventyret har börjat!

Äventyret har börjat!
Foto: Fredrik Persson

När jag var yngre hade jag hela tiden på mig gummistövlar, jag vägrade att ta av dem, och jag minns hur mamma försökte med olika knep få mig att byta skor, framförallt när det var mitt i sommaren då solen sken och jag hade valt stövlar att gå i. Men jag stormtrivdes verkligen i stövlarna som var mina springskor - mina superskor.

Nu, tio år senare sätter jag äntligen på mig stövlarna igen och gör mig redo för att åka ut i Sverige och lära mig allt om det svenska köttet. Det känns helt underbart! 

Grindtorps gård, resans första stopp
Att vakna upp en morgon och veta att man ska till en bondgård är rätt häftigt. Speciellt om man är som jag och har bott i stan hela livet. Ska jag vara helt ärlig så var jag rätt nervös. Jag vill ju lära mig om djurens uppväxt och hur bonden har det på sin gård. Men att för första gången befinna sig i en för mig okänd miljö är rätt skrämmande.

Som tur var lättade allt så fort jag kom in på gården, jag kände genast en harmoni och ett lugn som jag inte riktigt kan beskriva. Titti och Lennart Jöngren öppnade upp sitt hem och sin vardag för oss med öppna armar, och det uppskattade jag verkligen. Vilka fina människor. Älskar man djur som jag, så är det på en bondgård man ska sig till. Stället myllrade av djur.

Snart var det dags att gå in i hagen bland dessa, till min förvåning, vackra kor, som jag sedan kom att lära mig var av rasen Highland Cattle. Jag var supernervös, det blev första närkontakten med kor jag någonsin haft, och inte nog med det, deras horn var enorma. Först var jag spänd och jag kände hur adrenalinet började pumpa, sen blev jag blyg och jag tror kossorna blev det med. Till slut efter en lång väntan tog jag mod till mig och gick fram och började klappa en kossa. Det dröjde inte länge förrän jag insåg att när man väl är framme och klappar kon så skapar man en helt annan förståelse och uppfattning om att detta är en levande varelse som ska behandlas med den största respekt.

Korna här har det bra. De har betesmark, skogsmark och natur så att det räcker gott. De har ständig tillgång till vatten och miljön är otroligt vacker. Dessa kor lever i det öppna landskapet året runt. De får växa naturligt i sin egen takt och sammantaget gör allt det att köttet blir extremt mycket mer smakrikt. Jag måste tala om för dig att köttet från denna gård var lätt ett av de godaste jag någonsin ätit. Otroligt mört och nästan lite vilt i smaken. Vilken gastronomisk upplevelse! Det fick mig att tänka och dra slutsatsen: “Om djuret mått bra när det föds upp, blir resultatet på tallriken fantastiskt”.

Efter att ha stått ute i naturen och hagen nästan hela dagen, kan jag säga att jag har lärt mig en hel del. För det första så har jag åter igen förstått vad stövlar innebär; natur och äventyr. För det andra vilken fantastisk miljö bönderna arbetar i, och för det tredje och det som har stått ut mest är hur fina djur kor är. Jag har fått en helt annan syn på djuret. En respekt som inte är mätbar. Djuren är precis som vi människor, blir vi stressade så mår vi inte bra. Därför är det bra och glädjande att kunna se gårdar som denna, där djuren är spralliga och glada och enligt mig lever ett liv i lyx. Nu bär det av mot nästa gård på min resa bland svenska gårdar, jag ser fram emot att dra på mig stövlarna igen.

Mer från Poons köttskola